Bloggdebut Linda Nederberg

Många har tjatat, sagt att jag borde, betonat vilket bra sätt det är att locka folk till min hemsida och sagt ”dessutom kan du ju skriva”. Jo, jag kan skriva, jag har förstått det där med marknadsföring men har medvetet valt att inte blogga. Men varför, undrar du kanske? Jo, för att jag inte mäktat med det. Så är det och jag undrar om det är okej att öppet erkänna just detta? Att jag har begränsningar. Jag har lärt mig att inse mina begränsningar och vet att vi alla har begränsningar. Vi är människor, inte robotar, som går att uppdateras för att prestera bättre. Jag har helt enkelt inte klarat av att börja blogga samtidigt som jag håller mina andra bollar i luften. Det är jag stolt över att kunna erkänna!

Men nu, nu är en av mina bollar i mål. Min nya webb är klar, (tack Lars Dahlin, webbutvecklare, fotograf och älskade svåger). Dessutom har en annan spännande boll rullat en bra bit, min andra bok med arbetsnamnet "Vi kan bättre - välj sanningar för Livslevarlandet".  Därför kan jag börja blogga nu, vilket också känns kul!

Hur har jag då hanterat allas synpunkter på att jag inte bloggat, vad har jag gjort när en del jagat på mig? Med tydlighet har jag förklarat varför, först för mig själv, sen för andra. Jag mäktar inte med. Jag kan erkänna att jag inte med enkelhet övertygar mig själv.  Det är ofta det svåraste, men också det viktigaste. Därför har jag utvecklat en väntelåda med framtidsbollar som inte ryms i nuet.  I lådan lägger jag ner bollar och låter de ligga där och motivera varför just de ska få komma in i spelet. Fort blir det fullt i min låda, (jag har mycket idéer) men jag är snabb med att slå igen locket och se till att bollarna inte poppar upp. Sen när locket smällt igen så stör de inte längre mig och mitt fokus.

Men vad avgör då om och ifall de får komma till skott? Jo, regelbundet skapar jag tid för framtidsbollarna i väntelådan. Jag plockar upp alla bollar och undersöker de närmre. Ser hur de hör ihop, ser hur de överensstämmer med min vision om att skapa ett rikare liv och arbetsliv och hur väl de går i linje med mina värderingar. Slutligen ser jag till den tid jag har. Efter detta kastar jag bort några bollar - gör mig av med dessa, sen låter jag några ligga kvar och sätter kanske någon i rullning. Och nu har bloggbollen kommit upp sig. Den har motiverat sin existens och nu när jag börjar spela med den gör jag det engagerat.

Min undran nu, är om jag är annorlunda. Det tror jag, jag är nog lite mer medveten, lite mer accepterande mot själv och mina begränsningar och har en inifrånstyrning som är något över medel - och det är jag stolt över. Det har mitt elände, min resa från Överlevarlandet belönat mig med.

Nu undrar jag vilka dina livsambitioner är och hur du hanterar dina bollar! Därför vill jag uppmana dig att fundera kring hur du gör med dina bollar. Gör du allt, spelar på alla bollar samtidigt eller väljer du ett begränsat antal? Tillåter du dig själv att ha begränsningar och skapar du förutsättningar för dig själv att lyckas? Enligt mig behövs medvetna val. Välja att lägga till och dra ifrån, inte bara plussa på. Mitt tips är att låta fokus vara på det du anser är viktigt och påverkningsbart - och spela med de bollarna - samt begränsa antalet. Därför behöver du givetvis tydliggöra detta om du inte redan gjort det. Därefter ska du spela spelet med de som värdesätter samma bollar som du. Då kommer livet att kännas meningsfullt. Då får du kontakt och känner en gemenskap med andra. Då kommer du att lyckas och bli lycklig!

Med mitt bloggande vill jag bidra med mina tankar om livet och arbetslivet. Jag kommer att fortsätta lyfta vikten av att visa oss mänskliga och även betona vårt medmänskliga ansvar. Jag vill att vi lämnar livet som egoprojekt och gör det till ett samarbetsprojekt. Jag vill att vi visar oss mänskliga istället för att efterlikna robotar. Min ambition är att blogga på ett varmt, direkt och uppmanande sätt. Värme behövs, men även jävlar anamma, därför kommer du som följer mig förmodligen att provoceras emellanåt, vilket är bra. Då berör jag något och livet handlar om att bli berörd, om att känna. När det sker vill jag att du tänker till extra istället för att trycka bort mig, alternativt trycka bort mig och återkomma senare. Eller varför inte ge respons.

Så, nu är jag igång. Välkommen att följa mig och vara delaktig här, med mig och andra.

Slutligen, gör ditt yttersta för att göra medvetna val, val som gör att det blir bra för dig själv och de i din omgivning. För så är det, det du och jag gör - det gör faktiskt skillnad!