Våga tro och gör skillnad!

Tror du på dig själv och din förmåga? Andra människor och deras förmåga? Tror du på framtiden, som ljus, att livet kommer att utvecklas på ett positivt sätt? Visst vore det härligt om du, jag och alla andra högt svarade ja – för då skulle världen vara en bättre plats och vi må så mycket bättre. För så är det: allt vi vill är avhängigt en tro på att det kommer att gå. Samtidigt vet jag att motsatsen till tilltro, misstron är stark och med lätthet breder ut sig. Därför är jag motiverad att sprida tilltro genom min blogg.

Personligen har jag många gånger velat stoppa in ett USB-minne i mig själv (och andra) med en tro på mig själv, andra och framtiden. I perioder av mitt liv, då jag var bosatt i Överlevarlandet, regerade tankar fyllda av misstro. Misstro till min egen och andras förmåga, lust och beslutsamhet att aktivt påverka det egna livet i en positiv riktning och bidra till en positiv riktning för något större än oss själva. Jag har även misstrott politiken och politikerna som inte gör bättre. Man kan säga att jag lät misstron flytta in i mig och ta över. Resultatet blev irritation, frustration och uppgivenhet. Följden blev negativ. Jag blev handlingsförlamad. "Varför bry sig, ingen gör ändå något, allt är ändå åt helvete, alla bara fuskar, förstör…", kunde jag tänka. Visst det finns skäl för misstro, men de enstaka fall något görs fel får aldrig drabba alla - för vilka ska då, i framtiden vilja vara det så viktiga - politiker?

Jag är inte ensam om att låta misstron flytta in. Inte heller om att köra iväg den, för det har jag gjort och det kan alla göra! Tack och lov, men det är inget man tvärgör, men det går! Jag vill att vi hjälps åt att skapa en större tilltro, för det vi tror på, eller inte, fyller våra tankar och påverkar hur vi känner och vad vi sen gör. Om vi känner oss uppgivna backar och undviker det svåra eller är tror det är möjligt, kliver fram och utmanar oss själva i vardagen. Så livet blir till det bättre.

Gemensamt för oss alla är att vi vill leva ett liv som vi kan känna oss tillfreds med och vara den människa vi önskar. För att det ska gå, behövs tilltro. Ett problem är dock att alla inte vet vad som gör de tillfreds och inte heller vet vilken slags människa vi vill vara. När vi inte vet det - och låter misstron flytta in och säga "det går inte" med jämna mellanrum, passiviserar vi oss själva och frånsäger oss alla möjligheter till det vi egentligen vill uppnå, för oss själva och andra. Det vi behöver göra, allihopa, är att tydliggöra vilket liv vi vill leva och vilken slags människa vi vill vara. För att det ska bli möjligt behöver vi stanna upp. Under vårt stopp, som är välbehövligt behöver vi lasta ur all misstro som sänker oss och lasta på massvis av tilltro, som ger vingar, så vi kan lyfta dit vi vill. När vi sen fortsätter, ska vi medvetet välja fokus. Vi ska söka oss till det positiva, det som fungerar, det som görs bra, förbättringar som sker, det vi själva kan, det andra kan, våra styrkor, andras styrkor. Detta ska vi göra dagligen. Allihopa. Då kommer fler företag att startas, fler att engagera sig politiskt. Därtill kommer liv att förbättras, och den psykiska ohälsan att minska.

Det behöver bli ett slut på den negativa och uppgiva inställningen. Vi behöver ingjuta mod och jävlaranamma. Ingenting blir bättre av att vi misstror oss själva, andra och framtiden. Vi bär alla ett ansvar för vår inställning. Jag säger inte att det är enkelt. Vi gör alla vårt bästa och kan bättre. Tillsammans kan vi påverka inställningen genom att säga nej de gånger någon vill breda ut en misstroende-filt och be oss sitta ner på den. När vi gör det kommer fler positiva tankar att börja cirkulera och positiva steg som gör vårt eget liv, andras liv och den framtid vi delar till det bättre.

Jag har inga barn. Ändå tycker jag mig veta en hel del om vad som är viktigt. Jag har ju varit barn och en del av det lilla barnet finns fortfarande inom mig. Och för barnens skull, den egna och samhällets utveckling, är det dags att mobilisera tilltro. För när tilltron breder ut sig följer viljan att hjälpas åt och göra det viktiga, vilket är så mycket bättre än att sitta på misstroende-filten och gnälla. Ändå, har jag suttit just där - och gnällt, gråtit och velat ge upp. Jag har gjort mitt bästa, nu kan jag bättre. Liksom du och andra.

Därför gör ditt yttersta för att göra medvetna val, val som gör att det blir bra för dig själv och de i din omgivning. För så är det, det du och jag gör - det gör faktiskt skillnad!