Nöjd på jobbet?!

Nu är jag igång igen. Ledigheten är över och energidepåerna är välfyllda. Det är med entusiasm jag fortsätter mitt företagande. Utgångspunkten, alla har rätt att vara nöjda på jobbet, såväl chefer som medarbetare. Orsaken till känslan av medvind är den faktiska framgången (har flera stora uppdrag) och känslan av att bidra till något viktigt (utveckling av arbetsplatser, med chefer och medarbetare – som BLIR mer nöjda). I denna stund är jag en nöjd medarbetare/VD i DoYourVision.

I slutet av förra veckan firade jag framgång av ett sex månaders utvecklingsarbete i Östersund tillsammans med de som fixat resultatet. Nu sitter jag på Arlanda för att åka vidare till Karlstad, Örebro och Stockholm där veckans uppdrag finns. Där framgång ska skapas. Ambitionen med mitt företagande, kopplat mot arbetslivet, är att alla medarbetare ska vara nöjda på sina arbetsplatser. Likaså ska deras kunder vara nöjda. Samtidigt finns alltid tanken på lönsamhet (eftersom det är den verklighet vi lever i). Därför jobbar jag alltid med målen nöjda medarbetare, nöjda kunder och lönsamhet. Då blir alla på arbetsplatsen engagerade att bidra. För vem vill inte själv vara nöjd och ha nöjda kunder? Vad gäller lönsamhet brukar det största motståndet finnas, hos vissa medarbetare, men senare när orsakssamband diskuteras är ofta alla med även på det målet - ekonomisk framgång, som ger förutsättning till trygghet och utveckling.

I vardagen blir jag ofta besviken. Ändå försöker jag att inte, vid varje tillfälle, gå igång och stressa min kropp. Men det är svårt. Allt för regelbundet hör jag vänner och bekanta klaga över hur deras arbetsplatser fungerar. Avsaknad av lyhördhet, tydlighet och uppmuntran från chefer. Brist på delaktighet, lågt engagemang och en utbredd låt gå mentalitet bland medarbetarna. Själva försöker de påverka arbetsplatsen. Mina vänner har pratat med chefer, kollegor och ibland även med ägarna. De försöker få gehör för sina förbättringsförslag. De vill mycket. Ofta gör de det efter att vi pratat om det de vill och jag bidragit med några redskap. Men vad händer? Sällan något. Efter att tag blir deras missnöje ett återkommande samtalsämne och jag inser behovet att släppa det jag inte kan påverka och hjälpa mina vänner att göra detsamma. Jag sätter upp ett skydd och börjar gilla läget. Detsamma gör mina vänner.

Min frustration är stor, när vänner "far illa". Jag kan ju inte kliva in och ta mig an utmaningen att utveckla deras arbetsplats, hur som helst. Än hur mycket jag vill att de ska vara nöjda medarbetare. Däremot kan jag göra mitt yttersta för att sälja in mig eller tipsa någon annan att göra det. Vilket jag ofta gör. Problemet är dock att de som mest behöver insatsen har det största motståndet - som så ofta. Följden blir att mina vänner ofta byter arbetsplats. Precis vad fler borde göra, när inte ambitionsnivån att skapa en bra arbetsplats finns. Hade alla gjort det, då skulle fler arbetsplatser fungera så mycket bättre!

Orsaken till motståndet som hindrar positiva utvecklingsinsatser på arbetsplatser kan handla om pengar. Men min erfarenhet är att det oftare handlar om rädslor, en vilja att klara sig själva, stress (känsla av tidsbrist) och en inställning att det är bra nog, att det räcker, funkar tillräckligt bra. Just detta har jag mött vid flera säljmöten. Risken är stor att jag inte lyckas sälja in mina så behövliga tjänster. När jag trots motståndet ändå ror affären i land, jublar jag inombords. Sex månader senare gör även kunden det, liksom alla de anställda. Det är härligt att uppleva!

Oj, vad ofta jag önskat att den potentiella kunden kunde få smaka på vinsten i förväg. Att de fick uppleva den stolthet och tillfredsställelse som uppstår när man verkligen skapar det bästa och gör det tillsammans. Att de fick uppleva hur det är när vi-känslan, delaktigheten, arbetsglädjen och ansvarstagandet är på topp. Då skulle fler säga: "ja, vi kör, vi satsar målmedvetet för att utveckla oss!" Eftersom det inte går att bjuda på ett riktigt smakprov av en möjlig positiv framtid försöker jag skapa målbilder och utforska deras motstånd. Ibland lyckas jag då karva bort en bit av det opposition som finns. Även det känns bra och kan bidra till ett "ja" på sikt.

Företag och arbetsplatser som satsar aktivt för att vara attraktiva, ha nöjda medarbetare och kunder - samt vara lönsamma är värda en stor applåd. De tipsar jag mina vänner om. Jag säger "Byt arbetsplats". Den negativa följden är dock att vård, skola och omsorg tappar fantastiska medarbetare. För erfarenheten säger mig att just den offentliga kolossen har absolut svårast med detta, att utveckla verksamheten och utvecklas. Störande i detta, är att de som gör det jag egentligen tycker är allra viktigaste i samhället, inte ges möjligheter till det alla har rätt till. Att bli den de kan vara och göra ett jobb som skapar stolthet och nöjdhet.

Alla gör vi så gott vi kan. Ibland ska vi kämpa, andra gånger släppa taget och gilla läget. Min önskan är att vi tillsammans försöker ännu lite mer, för det är tillsammans som vi gör nöjdhet möjlig.

Gör ditt yttersta för att göra medvetna val, val som gör att det blir bra för dig själv och de i din omgivning. För så är det, det du och jag gör - det gör faktiskt skillnad!